Hur kan jag ”få” ADHD?

Även om vår biopsykosociala medicinska kunskap om ADHD är ytterst bristfällig i det existerande läkemedelsdominerande kunskapsmörkret så finns det några växande ljuspunkter som vi kan bygga på och där vår säkerhet nu ökar (Se fotnot längst ner).

Nedan vänder jag på frågeställningen vilket kan synas märkligt men är ett sätt att nalkas problem litet annorlunda.

1.       ADHD (som idag ej utreds korrekt ur ett biopsykosocialt medicinskt perspektiv vad jag känner till) ”får” man inte utan högintensiva stressrelaterade beteenden internaliseras och utvecklas inom individer i deras sociala-kulturella kontext som ”spelar på genetiska dispositioner” ungefär som när man spelar piano (grov metafor men kan ge en fingervisning om relationer mellan gener, epigenetik och kulturella internaliseringsprocesser)

2.      Även om vi är lika så är vi också olika i många hänseenden, vilket betyder att en korrekt biopsykosocial stress medicinsk analys måste utgå ifrån individuella variationer och inte bara normativa evidensbaserade studier.

3.      Hyperaktivitet beror inte på neuropsykiatrisk sjukdom eller selektiv dysfunktion utan på ett komplex samspel av många faktorer där några är mer dominerande än andra samtidigt som vi inte i dagsläget kan identifiera hur dessa olika faktorer individuella uttryck är fördelade.

4.      Hjärnan påverkas av många faktorer direkt och indirekt där kemiska processer (cellmetabolismen) är dominerande, det betyder att (i) destruktiv föda (snabba kol, destruktivt fett, .. individuellt där också en del födoallergier ingår), (ii) destruktiv andning (som utvecklas dels av destruktiv föda, speciellt när den försurar blodet men också av olika former av biopsykosocial stress som så gott som alltid påverkar autonoma nervsystemet), (iii) frånvaro av fysiska aktiviteter, (iv) destruktiva beteenden (våldspel, porr, …) som mer eller mindre direkt enerverar limbiska systemet vilket påverkar integreringen mellan nyare (verbala, resonerande, kommunicerande …) och äldre (spatiala, analoga, bildkommunicerande ..) delar av hjärnan och (v) frånvaro av konstruktiva sociala aktiviteter.

(Vad som är konstruktivt och destruktivt bör definieras men jag resonerar nu ”grovt” psykofysiologiskt/biologiskt ovan)

Ett exempel på hur man utvecklar ADHD

Ofta räcker det med att (i) mer eller mindre leva på destruktiv föda vilket påverkar psykofysiologiska processer på många sätt och där hjärnans funktionalitet påverkas ungefär som bilen som körs på för lågt oktantal. Vidare, (ii) mycket digitala TV-PC-mobil/… spel i olika former där det finns en del konstruktiva MEN i princip så utgör det till skillnad från att läsa och samtala att integreringar i hjärnan ”sköts utifrån och/eller i tempo som bygger in stress i själva sättet att ”tänka/handla/besluta/reflektera/utvärdera”.  Kar man sedan på med destruktivt sovande (kvalitet och kvantitet orsakat av ovan) så förväntar jag mig att det är få som klarar av att inte utveckla någon form av kognitiva problem – på sikt kan de tyvärr permanentas, t.ex. genom operant betingning.

Läkemedel späder på problemen efterhand även om de i början påverkar symptombeteendet. Det beror på att de mörkar dysfunktioner som orsakar kognitiva problembeteenden –symptomen. Samtidigt kan faktiskt läkemedel användas som simdyna under kortare tid medan man genomför livsstilsrelaterade beteendeförändringar. Att förändra ovan destruktiva beteenden kan bli i börjar för en del än värre beträffande symptombeteendena. Det beror på att man bryter redan invanda vanemönster (ofta hur destruktiva de än är). Svårigheter att förändra föda, spelande, fysiska aktiviteter …  skall ej underskattas – eller överskattas. Individuella skillnader kräver olika individuellt anpassade lösningar. Man kan fråga sig hur skall föräldrar (eller mor- och farföräldrar) kunna klara av detta i deras komplexa livssituation – när inte hälso- och sjukvården har verktyg och resurser?

En prototypisk lösning som skräddarsyr individuell ”behandling” bör bygga på utbildning och tillämpning av en biopsykosocial medicinsk verktygslåda förmedlad via kunskap och handledd träning.

OK – vad kostar den kanske du säger, litet desperat .. Fråga ansvariga i samhället – inom BUP kanske?

Framför oss ligger en gigantisk uppgift MEN det är inte vad ökat antal familjer egentligen har rätt att kräva ”i går”.

I dagsläget kan jag enbart rekommendera att successivt förändra de destruktiva vanemönster som vi kunskapsmässigt (men inte än empiriskt) känner till och det är

1.       Förändra föda till mer och mer … eftersom det finns oräkneliga ”besserwissrar” m vad man skall äta så gäller det hitta en medelväg där ”socker” successivt elimineras, … rekommenderar Stig Bengmarks förslag, även om de kanske inte direkt fokuserar på högintensitets- (ADHD) -problematiken, som kan hittas på hans hemsida

2.      Successivt ersätta spel med konstruktiva sociala aktiviteter ….

3.      Successivt finna fysiska aktivitetsformer som individuellt känns motiverande!

4.      Att utveckla avslappningskapacitet, resonerande och kommunicerande … problemlösningsträning i lugnt och ro …

5.      Gärna använda olika former att försiktigt träna andningsbeteendet, men fördel användande biofeedback – viktigt är att ha kontroll på barn och vuxnas koldioxid i blodet (mäts via utandningskoldioxiden) liksom respiratoriskt sinus arytmi (RSA, vars mönster speglar autonoma nervsystemets dynamiska beteende – se t.ex. http://stressmedicin.se/information/stressmedicin-for-alla-av-oss-alla/), vilket troligen så småningom hälso- och sjukvården kommer att tillhandahålla när man väl inser hur livsstilsrelaterade sjukdomar och problem identifieras och åtgärdas – en helt annan medicin är läkemedel.

6.      Att ADHD (innan det blivit för komplext) utreds och åtgärdas inom skolans ram av specialutbildade lärare (som sannolikt tar mellan 16 och 40 timmar) i samverkan med föräldrar – och hos vuxna i utbildning och handledd träning.

Livsstilsrelaterade sjukdomar och problem åtgärdas genom individuella livsstilsförändringar kan ett barn förstå – eller? Samtidigt så kan detta ej erbjudas av skäl jag anser föreligger och som jag diskuterar under fliken vetenskap. Ett enbart använda läkemedel eller KBT eller .. är för enkelriktade verktyg för att integrera livsstilsrelaterade komplexiteter.

Har man bara en hammare så letar man spik men kan knappast bygga ett hus – det går bättre med en verktygslåda – en biopsykosocial medicinsk sådan för livsstilsrelaterade hälsobyggen – där vi i dag dock har några ”ljuspunkter” vi kan använd tills skolmedicinen tar i på skarpen och utvecklar biopsykosocial medicinen och låter läkemedlen sköta det de egentligen skall ägna sig åt – vilket inte är livsstilsrelaterade sjukdomar/problem.

Fotnot
Dock uppmanar jag till kritisk granskning (se fliken http://stressmedcenter.com/vetenskap ”vetenskap” och om Thales och Karl Popper) av det jag skriver nedan. samtidigt kan vi inte hela tiden ifrågasätt utan måste hitta en balans mellan ”göra bästa möjliga utifrån min aktuella kunskap” och ”utveckla min kunskap genom kritisk granskning – från andra och mig själv).

Lämna ett svar